Ör nämns första gången i skrift år 1349. Då omtalas en man vid namn Ingvald i Ör. Därefter dröjer det 189 år innan platsen dyker igen, denna gång i samband med torparen Knut. Om personerna vet vi inget, men skrivelserna visar att Ör har en dokumenterad historia som sträcker sig mer än 650 år tillbaka.

Att kalla Örs gård för ett torp är en underdrift. Snarare var det en mindre bondgård som under åren växte till en större bondgård med flera byggnader.

I en av ladorna ordnade en dansförening sina tillställningar. Det arvet lever kvar i gatunamn som Logdansvägen, Kavaljersbacken och Spelmanshöjden.

Rykten om kunglig närvaro

Det har påståtts att Drottning Kristina använde Örs gård som jakt- och fritidsbostad. Men tidsordningen går inte ihop, och liknande berättelser finns om många platser i landet. Några bevis för att drottningen jagade i Ör finns alltså inte.

Vad vi däremot vet är att gården under början av 1800-talet användes som fabrik för brännvinstillverkning. Huvudbyggnaden bestod av gulputsat timmer och år 1878 arbetade nästan 30 personer på Örs gård. I en av ladorna ordnade en dansförening sina tillställningar. Det arvet lever kvar i gatunamn som Logdansvägen, Kavaljersbacken och Spelmanshöjden.

Staden vann mot Försvarsmakten

I början av 1900-talet tillhörde området Ör det militära Järvafältet. Och Försvarsmakten ville använda marken till att bygga ett fullt utrustat garnisonssjukhus med över 300 anställda. Sundbybergs stad var inte lika pigga på den idén. Med 4 000 personer i bostadskö ville man köpa loss marken för att bygga bostäder och samtidigt ville inte stadens invånare ha militären så tätt inpå. En stenhård förhandling tog vid. Försvarsmakten ville ha ett högt pris och dessutom reservera en del av de framtida bostäderna för sina anställda. Staden motsatte sig kraven, frågan nådde riksdagen – och 1962 blev Sundbyberg slutligen ägare till marken till ett rimligare pris och utan att behöva kompromissa.

En vision som blev för djärv

Redan innan markfrågan var löst hade staden bett arkitekten Sven Markelius ta fram ett förslag för området. Han inspirerades av sydeuropeisk avantgardism och kubism. Den del av Ör som vetter mot Råstasjön skulle byggas som en italiensk bergsby, och hela stadsdelen tänktes få formen av en kaka i en bikupa.

Förslaget blev dock för djärvt. En i övrigt nytänkande stadsledning ansåg att detta var ett steg för långt. Det blev nej – och i stället uppfördes en mer traditionellt planerad stadsdel.

År 1967, fem år efter byggstart, stod tio punkthus och tolv lamellhus klara – sammanlagt 1 050 lägenheter. Barnomsorgen ordnades i förskolan Blåklockan, som finns kvar än i dag, och Örskolan uppfördes centralt i kvarteret Kungsljuset. Ett alternativt namnförslag på kvarteret var det mer vågade Örfilen – ett förslag som dock aldrig förverkligades.

Det fanns en sak som gjorde att Ör verkligen stod ut. Här installerades världens första sopsug för hushållsavfall. Ingenjören Åke Eriksson hade inspirerats av ett lasarett i Sollefteå, där man använde vakuumsystem för smutstvätt. Att använda samma teknik för sopor hade aldrig tidigare gjorts. Systemet i Ör blev därmed förebild för andra kommuner, men också internationellt, där liknande system inrättades i Japan och USA.

Ör i dag

I dag bor över 2 000 personer i Ör. Från medeltida bondgård till militärsjukhus och vidare till moderna bostäder – Örs historia är en berättelse om hur en plats ständigt är i förändring, men samtidigt alltid bär spår av det som varit.

Källa: Förvalta framtiden, Andersson och Björnsson, 1997, Carlsson förlag.